Går det att träna människor att bli bättre beslutsfattare? Ja detta undersöker Linus Andersson i sitt forskningsprojekt ”Fatta beslut”. För att ta reda på detta får deltagarna i studien genomgå en träning som är uppbyggd på ett interaktivt spel som går ut på att lösa uppgifter genom att ta en lång rad beslut.
— Människor är i regel kloka, men vi är inte alltid vana att se strukturen på vardagens problem. Vissa av dem följer regler som är lätta att missa. Beslutsfattande är inget man tränar på, trots att det är så viktigt. I spelet fokuserar vi på ett vanligt förekommande fel som kallas ”prevalensfel”, dvs då man förbiser hur vanligt förekommande ett visst fenomen är.
Namn: Linus Andersson
Tilldelat stipendium: 500 000 kronor för sitt forskningsprojekt ” Fatta beslut; Går det att träna sig till att bli en bättre beslutsfattare?”
Titel: Docent i psykologi vid Umeå Universitet
Bor: I en lägenhet i Umeå
Fritid: Jag är en inbiten rollspelare. Jag gillar också att skriva på fritiden, och har ett långsamt pågående projekt att renovera ett missionshus.
Drömmer om: Ett framtida samhälle där människor i än större utsträckning kan uppfyllas av mening, kärlek och samhörighet.
Hur skulle du beskriva projektet ”Fatta beslut”?
Den som läser in sig om människans beslutsfattandeförmåga blir lätt nedslagen. När forskare ber folk att bedöma risker eller sannolikheter blir resultaten sällan särskilt smickrande. Även om frågorna följer en ganska enkel struktur verkar folk antingen inte uppfatta strukturen, eller ha problem med att tillämpa de rätta reglerna. Om du tänker efter själv – är du orolig för risker som du egentligen vet är väldigt osannolika? Borde du vara mer orolig för sådant som statistiskt sett är farligare? Hur vi förstår och fattar beslut kan ha stora konsekvenser för både oss som individer, och för samhället i stort.
Vi kanske däremot inte ska döma oss för hårt. Till skillnad från många andra saker vi får lära oss i skolan – exempelvis matte – är det ingen som systematiskt lär oss hur man ska lösa vardagens problem. Det är något jag och mina kollegor försöker göra. Något vi arbetar med för tillfället är att göra träningen motiverande. Vi utvecklar olika format för träningen – ett enklare mobilspel, och en slags interaktiv serietidning. Spelet Allvissmal är en berättelse inspirerad av fornnordisk mytologi och frågorna besvaras enkelt via en mobiltelefon.
Bild 1 och 2 är från Umeå Science Center Curiosum där Linus arbetar som biträdande föreståndare. På bild ser vi Gustaf Wadenholt, post-doc som även han arbetar med beslutsfattande och Linus son, Leto Sandberg. Bild 3: Annonsmaterial från spelet Allvíssmál.
Varför har du intresserat dig för beslutsfattande?
Jag är över lag väldigt intresserad av hur människor uppfattar och bedömer världen. Beslutsfattande är ett forskningsområde som potentiellt skulle kunna ha stora effekter i vardagen.
Tror du att förmågan att fatta beslut går att träna upp?
Ja jag tror faktiskt det! Fast kanske inte i alla sammanhang. Ibland när jag pratar med folk vill de ha hjälp med de stora frågorna – ska de byta jobb? Vad ska de plugga? Vilken väg i livet ska de välja? Jag fokuserar på mycket mer avgränsade problem, som att förstå risker och sannolikheter. Det tror jag att man kan träna upp. Kanske, kanske, kan en sådan förmåga också innebär att man blir bättre generellt.
Kan du dela med dig av några resultat eller insikter som du har upptäckt hittills genom ditt arbete med beslutsfattande träning?
Ok. Ett kort svar: Om du inte får någon återkoppling på de beslut du gör är det svårt att bli en bättre beslutsfattare.
Vad hoppas du se för resultat av arbetet och hur kan det ha en positiv inverkan på deltagarnas vardag?
Dels vill jag förstås se om folk kan bli bättre på att lösa uppgifterna de får träna på. Det jag däremot också hoppas på är egentligen två saker: (1) att folk blir lite mer ödmjuka inför möjligheten att man faktiskt kan ha fel, och (2) att en del av det man tränar på faktiskt har bäring för verkliga problem.
Hur har din roll som biträdande föreståndare på Umeås Science Center Curiosum påverkat din forskning och vice versa?
Ja jag tror att vi skulle vinna mycket på att tillgängliggöra forskning för allmänheten. Poängen med mitt projekt är ju att göra träningen just tillgänglig. Jag har därför gjort en utställning på Curiosum om människans beslutsfattande, och försökt göra problemen så spännande som möjligt för barn och vuxna.
Slutligen, vad ser du som de mest spännande möjligheterna inom beslutsfattandeforskningen i framtiden?
Ja, förstås, att undersöka möjligheterna till förbättring. Jag är också väldigt intresserad av att undersöka vad som händer i hjärnan när man fattar beslut. Sedan tror jag att matematisk modellering och AI kommer att ge oss mycket både som beslutsstöd och för att förstå hur vi fattar beslut.
Hur tror du att stipendiet kommer att hjälpa din forskning?
Min forskning är just nu i en sådan fas att stipendiet kan avgöra dess framtid. Stipendiet gör det möjligt för mig att bygga ett nödvändigt fundament för min fortsatta karriär inom beslutsfattandeforskningen. För det är jag mycket tacksam!
