Fotograf: Anshuman Mishra
Grafen har många unika egenskaper. Det är ett av världens yngsta och mest komplexa material. Nu sker stora satsningar inom EU och internationellt. Mikael Syväjärvi är den entrepreniöriella forskaren som har ett stort intresse för att nya material ska komma till användning i samhället. Han påbörjade sin forskning redan innan grafen resulterade i nobelpriset i fysik 2010. Mikael går nu vidare för att hjälpa andra forskare med nyttiggörande.
Vad är grafen och hur kan det användas i samhället?
Materialet är väldigt tunt och består av endast ett lager kolatomer. Detta gör att det uppstår olika kvantmekaniska effekter och materialet får tillsammans med kolatomen ett flertal speciella egenskaper som är helt unika. Detta gör att det kan användas i mängd olika branscher vilket ger en stor bredd av tillämpningar. Flygplan blir lättare och flygplansmaterial kan få fler funktioner. Man kan också skapa böjbar elektronik och den kan användas inom livsmedel, biotillämpningar och mycket mer.
Grafen har på bara några år gått från forskning till att bli efterfrågat på marknaden för att införliva teknik i samhället.
Under årens lopp har jag blivit intresserad av att nyttiggöra forskningsrön och starta företag kring hur material rör sig från forskning till användning i samhället.
EU och Sverige satsar nu stort på innovation och jag har breddat min kompetens genom medverkan i regionernas utveckling genom smart specialisering, ett EU-initiativ sen ett antal år tillbaka, nationella innovationsprogram, etc så nya material kan motiveras i större sammanhang.
Namn: Mikael Syväjärvi
Ålder: 52
Titel: Teknologie doktor
Bor: Utanför Ulrika och arbetar internationellt från hemmet och från ett affärscenter genom digitalisering på landsbygd
Fritid: Har studiosamarbeten över internet där vi skapar och ger ut musik, startat eget skivbolag för detta
Läser: EU:s innovationsprogram samt mixning och mastring av musik
Drömmer om: Att se vår teknik från avancerade materialkoncept bli använd i samhället och bidra till att minska klimatkris.
Hur kommer det sig att du började forska på grafen?
Jag började forska på ämnet kiselkarbid, som består av kisel och kol, ett material som är intressant för elektronik. När processen inte är optimal får man ett tunt lager av grafit på materialet. Då började jag studera detta. När nobelpriset sen kom var vi redan aktiva inom forskningen. Så det uppstod som ett led i det naturliga intresset. Det tror jag är viktigt för att driva på nya innovationer.
Hur långt har ni kommit i forskningen?
Vi startade ett företag 2011. Där började vi sälja material till andra forskare, vilket var väldigt tidigt för ett företag inom grafen. För att bygga affär så måste användningen hitta sin plats. Vi har nu en VD som arbetar för att vårt material ska användas i en tillämpning. Forskningen handlar nu mer om att modifiera ytorna för att skapa ännu fler funktioner och kombinera med andra material, som molekyler för bio- och energitillämpningar.
Grafen på kiselkarbid är en attraktiv för tillämpning förmodligen inom sensorer, där enstaka molekyler kan växelverka med grafen och skapa väldigt känsliga sensorer. Nu har jag gått vidare och startat flera andra företag, inom innovationstjänster, kiselkarbid mot nya användningsområden inom energi, och additiv tillverkning av metalliska material.
Hur ser ditt arbete ut idag?
Jag lämnade universitetsvärlden i början av 2021. Nu arbetar jag hemifrån och verkar inom innovationsbyggande genom att nyttja möjligheterna av digitalisering på landsbygd. Genom snabbt internet kan jag stödja forskare och projekt hemifrån på landet utanför Ulrika. Fokus ligger i utbyte mellan forskning och små och medelstora företag. Där finns den stora innovationspotentialen. Bland annat medverkar jag i ett EU-projekt som utvecklar framtidens snabbare kommunikationsteknik. Vi kan gå från 1000 MB/s till 1000 Tb/s, en ökning på 1000 gånger mot vad vi har idag. Nyligen startade jag ett center för nyttiggörande för att hjälpa fler forskare genom kurser. Vi har även startat ett annat center, Stenåkra Business and Competence Centre, i Ulrika där företag kan komma och ta del av vårt kunnande och bygga samarbeten och nätverk för nya projekt. Vår kompetens och internationella nätverk med cirka 60 000 medlemmar är så starkt att forskare och företag vill komma till oss. Innovationskunnande och naturen lockar. De stannar några dagar till en vecka.
Vad skulle du säga är dina största drivkrafter?
Som person är jag väldigt envis och gör saker som jag tror på. Vill jag göra något så genomför jag det, även om ingen annan tror på idén. Den kan bli en möjlighet eller leda till en affär som är helt unik. Man ska lyssna på andra, men inte så att man inte blir en i mängden.
Vilka framtida utmaningar ser du som mest spännande?
Vi kan ha en idé här i Sverige, men om det finns större möjlighet att påverka samhället kan det bli teknik som kan göra genombrott globalt. Att få till en sån värdekedja i ett internationellt sammanhang kan bli en sån utmaning, men är även en möjlighet. I Sverige har forskare själva rätten till sina innovationer, och det ger en samarbetsfördel som inte andra länder har.
Vad har stipendiet betytt för dig som forskare?
Stiftelsens bidrag gjorde att jag kunde fördjupa mig och få den här bredare erfarenheten Det individuella stödet är väldigt viktigt, att det är personen man tror på. Idén är en bra grund, men det är alltid personen som det hänger på. Det blir en uppmuntran och en klapp på axeln när utomstående tror på en!
Tack vare stipendiet från Familjen Knut & Ragnvi Jacobssons stiftelse och Romanusfonden, som uppmuntrar uppfinnare, kunde jag medverka i det strategiska innovationsprogrammet och delta i olika event med aktiviteter kring grafen. Detta gav mig perspektiv på hur forskning och innovation matchar i ett större sammanhang, och som jag nu nyttjar för min framtid som entreprenör med fokus på nyttiggörande från forskning och innovation.
